Professor Tuula Teeri, VD IVA Ingenjörsvetenskapsakademien
Äntligen kunde vi träffas igen, om än med avstånd och utan efterföljande middag, men med lite bubbel och nötter som inledning. Vi var sjutton personer som medverkade fysiskt och åtta var med digitalt. Vi fick höra en intressant och spännande redogörelse för Tuula Teeris karriär och ledarskap i den akademiska världen – och som VD för IVA.
Tuula Teeri, VD på IVA sedan 2017, doktorerade i molekylärgenetik vid Helsingfors universitet. Tuula var efter disputationen under många år forskare vid det finländska forskningsinstitutet VTT tills hon 1996 kom som gästprofessor till KTH, där hon 2008 blev prorektor.
Under den här tiden pågick i Helsingfors en unik sammanslagning av tre stora universitet; Helsingfors Handelshögskola, Tekniska högskolan och Konstindustriella högskolan. Det finska näringslivet hade i början av 2000-talet gått ut med att de inte fick den kompetens de behövde från de finska universiteten. Det gällde inte minst ökade krav på tvärvetenskaplig kompetens. Om företagen inte skulle söka sig utomlands måste Finland erbjuda global konkurrenskraftig forskning och utbildning på hemmaplan. Näringslivet erbjöd 250 miljoner euro om staten gick in med lika mycket. Vilket man gjorde, plus 100 miljoner euro om året för själva omvandlingen. 2005 togs formellt beslut om sammanslagningen. Tuula blev ”efter envis övertalning” 2009 rektor för detta nya universitet, som fick namnet Aalto University. (Smart namn – finsk designikon och med två a:n alltid först i alla alfabetiska listor.) Det var inget vanligt rektorsuppdrag. Det krävdes ett starkt ledarskap. Det krävdes också stöd, inte minst av en stark styrelse. Tuula menade att den hade stor betydelse både därför att den utmanade och stöttade henne. En sammanslagning av gamla, etablerade organisationer kräver nya sätt att, i det här fallet, verkligen åstadkomma den tvärvetenskaplighet och världsklass i forskning och utbildning som eftersträvades. Alla sammanslagningar, oavsett om det är i akademin eller näringslivet, är svåra. Men, medan det finns stor erfarenhet av detta i näringslivet, är det sällan det sker i denna omfattning i akademin.
Tio större reformer skulle genomföras och Tuula berättade om några av de åtgärder som gjordes, t ex att gamla professorer fick gå i pension för att möjliggöra tillsättningen av nya, yngre professor. Man kan utgå ifrån att detta inte var enkelt, men nödvändigt. Det skulle bidra till att skapa den kulturförändring som behövdes. Man satsade också på entreprenörskap, men framförallt satsade man på människorna; att behålla talanger, att ge uppmärksamhet, och visa gott ledarskap genom att förstå drivkrafter och inte minst bygga gemenskap och miljöer – communities.
Tuulas redogörelse för denna strategiska omvandling i akademisk miljö väckte frågor och livlig diskussion. Det finns många likheter, men också skillnader mellan finska och svenska akademiska miljöer, men en aspekt som diskuterades var skillnader i ledarskap. Tuula menade att det finns en tydlighet i det finska ledarskapet som hon uppfattade som positivt vid den här typen av processer – och som hon även har nytta av i Sverige. Denna tydlighet kan förstås uppfattas som korthuggen och kärv, men den är som sagt tydlig. Tuula som även uppskattar Sverige och det svenska – hon kom ju faktiskt tillbaks till Sverige – log åt diskussionen och menade att det är trevligt att man någon gång också får höra ”tack”, vilket händer oftare i Sverige.
Diskussionen hade kunnat pågå länge, men vi hann även få en presentation av IVA, där Tuula menade att IVA har stor betydelse som plattform för konstruktiva diskussioner om Sveriges framtid. IVAs vision ”Teknologi i mänsklighetens tjänst”, där IVA ska ”till nytta för samhället främja tekniska och ekonomiska vetenskaper och näringslivets utveckling” har på sätt och vis samma grund som Aalto universitetet. Tvärvetenskaplighet är central också här och kan bli lyckad om man, som expert på sitt eget område, kan ha förståelse och respekt för andras expertis. En annan sak som Tuula betonade var att IVA kan främja innovation inom grundforskning, snarare än innovation inom produktutveckling, vilket är något företag klarar själva.
En trevlig kväll, en lovande början på en höst där vi förhoppningsvis kan fortsätta att ses – både fysiskt och digitalt. Det var första gången vi kombinerade närvaro både fysiskt och digitalt. Men det var inte sista gången och inte bara på grund av Corona-pandemin.