Måndagen den 22 oktober ägde höstens 2018 års andra SWF-möte rum i Borgargillets lokaler på Nybrogatan i Stockholm. Vi var 21 personer som samlades till en kväll i historisk anda.
Vid vårt förra välbesökta möte var vi högaktuella med senaste valanalysen. Det andra mötet tog oss tillbaka i tiden, närmare bestämt till 1700-talet, men i hög grad med anknytning till kvinnor av idag. Ämnet var ”Tapetmakerskorna i 1700-talets Stockholm – självständiga och skickliga då, föregångare och förebilder nu”.
Historikern Mia Skott vid Uppsala universitet gav oss ny kunskap om tidigmoderna kvinnors förmåga att forma sina yrkesliv och reflekterar över vilka oanade dörrar som öppnas för kvinnor av idag. I sin avhandling berättar hon bland annat om Inga Catharina Bruhn, som startade ett tapetmakeri 1741, två år efter det att Stockholms hall- och manufakturrätt etablerades för att möjliggöra inhemsk tillverkning av tapeter som hade blivit populärt i staden. Tjugo år senare hade elva kvinnor tagit vara på möjligheten och startat tapetmakerier i egna namn. Inga Catharina Bruhn, som blivit änka, drev tillsammans med sina döttrar verksamheten för att försörja familjen. Hon blev framgångsrik och tillverkade 5000 våder under en tio års period, vilket var 10 procent av marknaden. Efter hennes död drev hennes dotter Maria Christina verksamheten vidare. Så skickligt att även Jonas Alströmer – potatiskungen – beviljade henne kredit för att kunna fortsätta verksamheten.
Mia Skott är kvinnohistoriker och föreläsare och kulturarvsarbetare, som ska ge ut en bok om ”Tapetmakerskorna – självständiga och skickliga i 1700-talets Stockholm”.
