Den svenska kyrkans roll vid kriser var temat för detta SWF-möte, där en av våra medlemmar, Louise Linder, präst och psykoterapeut m.m, samtalade med Erika Brundin, teolog, statsvetare och generalsekreterare i Svenska kyrkan.
Samtalet inleddes med att Erika presenterade en rad fakta om svenska kyrkan som många av oss nog inte är så kunniga om, men som visar hur stor Svenska kyrkan fortfarande är i detta sekulära land. Det finns 5,8 miljoner medlemmar, 22 400 anställda, 27 400 förtroendevalda och en stor mängd frivilliga som är engagerade i 570 pastorat som i sin tur utgörs av 1332 församlingar över hela landet.
Det finns 3 400 kyrkobyggnader varav 3 000 klassas som särskilt skyddsvärda av kulturmiljölagen. Kyrkan har en lång tradition av krishantering, med uppdrag att vara närvarande och öppna när människor hamnar i kris. Man samarbetar med andra organisationer vid kriser, som t ex Röda Korset, men också med MSB (myndigheten för säkerhet och beredskap).
Louise berättade om verksamheten som bedrivs i församlingarna som handlar om allt från att handla mat till att vid den här krisen utveckla nya sätt att ha kontakt och kommunicera med människor. Med 8 personer tillåtna i kyrkan – inklusive personal – måste man hitta andra sätt att t ex hålla gudstjänster. Att spela in och live-streama gudstjänster var en given lösning som visade sig överraskande populär, många fler lyssnade jämfört med besöken i kyrkan en vanlig söndag. Man var förvånad att så många var intresserade av att lyssna på både predikan och musiken. Många menade att det blev en tröst i den nuvarande situationen.
Förutom kärnverksamhet i kyrkan med gudstjänst och olika ceremonier, har kyrkan en stor verksamhet i samhället med besök på sjukhus, fängelser och gruppboenden, men också hembesök. Jourhavande präst finns för själavård, t ex i form av samtal på natten, ”en röst i natten” som är en stor verksamhet. Normalt, dvs före pandemin, hade man ca 260 samtal eller chattar per natt, men sedan Covid 19 har dessa samtal ökat till i genomsnitt 405 samtal – eller chattar.
Antalet medlemmar i kyrkan har länge minskat. Färre döper sina barn, och i samband med Coronakrisen blev det färre bröllop. Antalet medlemmar har inte ökat under pandemin, men utträden har minskat och många fler har kontaktat kyrkan. Louise, som är en av de jourhavande prästerna, berättade att en förändring har varit att det inte endast är människor med olika psykiska problem som hör av sig, utan många ”vanliga” människor som vill prata om ångesten kring sjukdomen, som drabbats själva eller känner stor oro, och även vill prata om vad som är livets mening, inte minst när vi drabbas av en pandemi som denna. För många var det en tröst att få höra en röst eller ”bara kunna säga godnatt”.
Svenska kyrkan har ett statligt uppdrag för begravningsverksamheten och i detta ingår även samverkan med andra trossamfund. Antalet platser att förvara kistor blev en stor fråga när antalet dödsfall i samband med Covid 19 ökade. Det är alltid viktigt att kroppen behandlas på ett värdigt sätt. Louise berättade att normalt har man i hennes församling 20 kylplatser för kistor, men nu lyckades man på rekordtid utöka utrymmen till 82 platser, vilket visar hur stor och akut Covid-krisen blev.
Endast 20 personer har tillåtits delta vid begravning i kyrkan. Att genomföra ceremonin och ge den avlidna ett värdigt avsked var fortsatt viktigt. Många berättade att det ändå blev en positiv upplevelse då man fick sörja på ett lugnare sätt. Att livestreama begravningen upplevdes också som positivt då även de som befann sig på långt avstånd kunde delta.
En fråga som ställdes till Erika och Louise var om Svenska kyrkan kom med från början när Covid 19 slog till? Erika svarade att det är stor skillnad på olika myndigheter. Mycket god kontakt har man med Försvarsmakten, Polisen, Kriminalvården och blåljuspersonal. Men i det bredare Regeringskansliet finns det en stor oförståelse och faktiskt okunnighet, t ex att kyrkan är huvudman för begravningsverksamheten i landet. Louise höll med om denna bild, men att det lokala samarbetet fungerar och är mer självskrivet.
Andra frågor som togs upp var om kyrkans roll i debatter, i samhällsutvecklingen och nu – med många fler invånare med andra trosinriktningar – samverkan med andra trossamfund. Kyrkan ska delta i samhällsutvecklingen och det finns samverkan med andra trossamfund i Sverige, men det är ett dilemma med det offentliga samtalet. Kyrkan ska inte föra partipolitiska samtal, men det är lätt att ”segla snett”. Det finns inom kyrkan ingen åsiktsgemenskap, men en trosgemenskap och kyrkan engagerar sig inte i andra för att de är kristna utan för att vi är kristna.
Men man vilade nog lite för länge på gamla lagrar och man försöker nu nå ut till bl a ungdomar. Församlingarna har kontakt med skolor, man kommer ut och berättar om t ex konfirmationsundervisningen och bakgrunden till olika helgdagar. Allhelgona, halloween, är något barnen tycker är roligt – livet och döden. Många skolungdomar vänder sig till kyrkan för att få information till olika skoluppgifter. Kyrkan är aktiv i diskussionen om hur kristendomsundervisningen ska utformas, hur läromedlen ser ut, hur troende elever möts, där många blir illa bemötta. Ett annat dilemma är hur mycket som får plats i undervisningen.
Detta var några av de frågor som hanns med under en timma som gick fort. Många frågor finns kvar och temat är intressant – inte minst i ett land som Sverige, som räknas som världens mest sekulära, men där kyrkan har visat sig spela en viktig roll när det blir kris.